Björn Larsson är konsthantverkare med rötter i Västerbotten, född 1954 i Umeå och verksam i Bjuröklubb sedan 1978. Han växte huvudsakligen upp utanför Stockholm och fick sin grundläggande konstnärliga utbildning på Nyckelviksskolan. Där inspirerade keramikern Grete Möller honom att inrikta sig på krukmakeri.
Efter utbildningen var Björn Larsson lärling i Askersund hos krukmakaren Kenneth Williamsson. Han har senare fortsatt att studera såväl krukmakeri som glas och annan formgivning. Han har haft ett stort antal utställningar på museer och konsthallar i Sverige, Finland, Skottland och USA.
Björn Larsson har givit ut boken Krukmakarens öppna sinnen 2008 och är representerad i sammanställningen Svenska keramiker under 1900-talet.
Promoverades 2010 till filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet.
Att se en skicklig drejare fascinerar de flesta. Det ser lätt ut, nästan som ett trolleritrick. Men i själva verket är det inget hokus pokus utan övning och åter övning det handlar om. En vacker klassisk form eller en rak cylinder kräver alltid krukmakarens absoluta närvaro.
En konsthantverkare har minst två uppgifter, en konstnärlig och en funktionell. Björn har en publik som förväntar sig utveckling, förfining och överraskningar på båda områdena. Publiken vill bli underhållen. Det är ett samspel. Björn lever av sin konst och sitt konsthantverk och utan publik skulle hans alster varken spridas eller visas.
Björn har under alla år arbetat med att utveckla det sköna för skönhetens egen skull, liksom för brukbarheten, och han har på det sättet också breddat sin publik och mött en efterfrågan och många besökare på utställningar och i sitt krukmakeri.
Förändringarna och nyskapandet kan vi se i såväl former som dekorer. Björn har utvecklat en egen, minimalistisk, form av dekor där ett landskap, en fågel eller vad det nu är frågan om, gestaltas av ytterst få streck, men tydligheten är likväl klar och anpassad till den plats där det framställts.