Tovning

Inger Sandberg tillverkar exempelvis dukar och lyktor med hjälp av tovning.

Tovning

Är en processteknik för ull som ger en icke-vävda av ovanligt robusthet, vattenmotstånd och vind motstånd. Den resulterande textil kallas filt eller kokt ull, beroende på regionala terminologi. Det är relativt lätt att träna tovning hemma, vilket ger tovade tyg av god kvalitet för ett sortiment av projekt. Felt kan också köpas på många sömnad och hantverk butiker försörjning, för folk som är mer intresserade av slutresultatet än processen.

Människor har varit tovning ull i århundraden. Arkeologiska utgrävningar i Europa har gett mig kläder, tält, skor och andra produkter, färgade i levande färger och mycket välgjord. Det faktum att tyget är i stånd att uthärda århundraden visar hur stark en bit filt tyg kan vara.

Tovning har funnits betydligt längre än stickning

Och vävning, eftersom det är relativt lätt att göra i jämförelse med någon av dessa tekniker. Och filta ull, ullen är tvättad och kammade att rengöra den och göra alla fibrerna köra i ungefär samma riktning. Härvor av ull är som i stora skålar i lager, med fibrerna i varje lager som kör i 90 graders vinkel mot lager under.

Nästa, varmt tvålvatten hälls över ull, som är lätt upprörd. När ullen blir blöt, den lilla skalan i enskilda hårstrån öppna upp, och orsakar agitation de skalor som låser varandra och bildar en fast matta av material. Den värme, tryck, fukt och friktion är inblandade i tovning skapa en solid bit tyg från de enskilda fibrerna.

Ull framställning

Ull framställs på lite olika sätt beroende på vilket djur det kommer ifrån. Vanligast är fårull och den går igenom flera moment innan den till slut blir en tröja eller ett par vantar. Vill du lära dig att göra ullhantverk själv? Fråga vänligt på en gård så kan du säkert få se hela processen.
Först och främst klipps pälsen på djuren och samlas i en stor hög. Förr i tiden använde man sax men numera är det vanligare med en större rakapparat som bonden sköter för hand. Om ullen har vuxit väldigt mycket kan det till och med gå att bara nappa den, vilket är ordet för när man plockar ull från ett levande djur. Det är skillnad på bottenull och täckhår. Det förstnämnda är mjukare och enklare att göra nya former av, därför har man genom avel försökt få fram djur som nästan bara har bottenull. Täckhår å sin sida används också, men till annat än bottenull.
När man väl har fått ihop en gedigen skörd av ull börjar man behandla materialet. Man delar upp den stora ullhögen i fyra olika delar beroende på kvaliteten på ullen. Först och främst ska ullen rengöras, vilket kan göras enkelt genom att bara lägga ullen i ett varmt bad så att smutspartiklar löses upp från materialet. Om det är särskilt hård smuts kan man tillsätta en mild tvål och pressa ullen försiktigt. Det är viktigt att inte ta i för hårt, då kan fibrerna i ullen försvinna och det är just de man vill behålla spänsten i. Sedan kommer frågan: vad ska denna ull bli?